Det finns några tuffingar kvar därute ändå, en mindre guldvinge och en storfläckig pärlemorfjäril (Issoria lathonia) idag, trots lätt frost i sänkorna. Både verkade desperat leta efter den varmaste solen. Den storfläckiga är nog den vanligaste pärlemorfjärilen häromkring, och den verkar inte speciellt kräsen när det gäller biotopen, hittas ofta längs markvägar och i hårt betade hagar. Rätt lätt att känna igen med sina många, runda, jämnstora fläckar på ovansidan, säkrast är dock de stora vita blafforna undertill. Men de vill ogärna visa den sidan. Den raka ytterkanten på framvingen är också ett bra kännetecken.
1 kommentar:
Snyggt med skuggan! Här är storfläckig inte vanlig. Tror inte det åtminstone.
Skicka en kommentar