Cornwall

Några dagar i England på semestern, mest i Cornwall, men några stopp på vägen. Högsommarvärme hela tiden, inte mycket fågel att titta på, än mindre att fota. Skönt ändå att komma ut till det riktiga havet. Det blev några bilder på vägen. Förutom de utpräglade havsfåglarna känns det mesta igen hemifrån. Många av de engelska stannfåglarna tillhör egna raser, typiskt en aning mindre och mörkare än våra. Men det är knappast något som går att se i verkliga livet. Nötskrika (rufitergum), blåmes (obscurus), talgoxe (newtoni), gärdsmyg (indigenus), taltrast (clarkei), rödhake (melophilus), skärpiplärka (petrosus), bofink (gengleri), domherre (pileata), steglits (brittanica) och gulsparv (caliginosa) fick vi sett i alla fall. Några raser finns även på kontinenten - kaja (spermologus) och svarthakad buskskvätta (hibernans). Vi såg dessutom ett par av de mer distinkta raserna - sädesärla (yarrellii) och nötväcka (caesia). Gråtrut (argenteus) och silltrut (graellsii) går också att känna igen i fält om man ser dem bra.

Toppskarvarna var betydligt fler än storskarvarna, det gick ofta att räkna några tiotal. Här är dock storskarvarna dubbelt så många. Caerhays.

Engelsk gråtrut. Lite ljusare, lite elakare. Tintagel.

Ung gråtrut av rasen argenteus. Aningen mörkare än rasen argentatus, men man bör kanske inte våga sig på en bestämning utanför Brittiska öarna. Fowey.

Den här piplärkan lät och uppträdde som en skärpiplärka, men de ljusrosa benen verkade lite skumma, mer som ängspip. Svårt med ungfåglar. Den allmänt "smutsiga" dräkten, den kraftiga näbben och de grå stjärtsidorna gör ändå att det säkert är en skärpiplärka (rasen petrosus). Caerhays.

Vi besökte inte någon egentlig fågellokal, men Marazion Marshes nära Penzance ska vara bra för lite av varje, bl. a. cettisångare. Det finns inte mindre än 2 000 par i England numera, första häckningen så sent som 1973. Men besöket blev en besvikelse - inga informationsskyltar, inga stigar, inga gömslen. Fullt med bilar och badgäster precis intill. Jag hittade i alla fall en silkeshäger till sist. Från första häckningen år 1996 har populationen i England ökat till runt 700 par! En andra silkeshäger sågs nära Exeter. 

Det finns massor med härliga havsfåglar kring England, men de flesta håller till ute på ensliga öar så här under häckningstiden. Förutom gråtrutar och toppskarvar verkade bara stormfåglarna häcka på fastlandet. Vid Tintagel hittade jag 4 bon på en brant klippvägg. Stormfågeln på bilden låg bara 20 meter från en stig där turisterna lekte lämmel.  

Det finns 59 000 par svarthakade buskskvättor i Storbritannien, jag såg bara 3 individer. Ängar, skogsdungar och trädgårdar var överlag märkligt tomma på fågel. Bilden är tagen vid Kynance Cove nära Englands sydspets, en plats som har fått mycket uppmärksamhet sedan några alpkråkor slog sig ner och började häcka år 2001. Innan dess hade England varit utan häckande alpkråkor i över 50 år (det finns några hundra par i Wales och Irland). Beståndet ökade till en början, men i år häckade bara 1 par som fick ut 2 ungar. Tyvärr lyckade vi inte få syn på dem, de drar runt över ett rätt stort område under tiden efter häckningen.   

Engelsk sädesärla, gammal hane. Distinkt även i flykten. Lostwithiel.

Engelsk sädesärla, ungfågel. Den här hade man nog inte vågat rasbestämma utanför Brittiska öarna. Lostwithiel. 

Nötväcka, rasen caesia. Suddig bild, men man anar det rosttonade bröstet och den vita kinden. Lacock. 

Kajorna i England ska tillhöra den sydvästliga rasen spermologus, men jag tycker nog att de är mer lika våra kajor än de nästan kolsvarta jag såg i Portugal för några år sen. Stonehenge.

Silltrutar, rasen graellsii, vid Pulteney Bridge i Bath. Av ett hundratal silltrutar sågs en (1) i "riktig" miljö vid kusten, resten i parker i städer och samhällen. Det kom till och med en flygande längs Shaftesbury Avenue mitt i London! Jag blev lite förvånad över att de var så pass mörka, de på bilden hade jag antecknat som intermedius om jag såg dem i Sverige. Kanske ljuset luras lite, de flesta av trutarna stod mest och svalkade fötterna i solhettan.

Vit glasvingefluga

Kentsk tärna

Fortfarande bara en ung kentsk tärna. Kollade lite mer om tärnorna på Pepparholmen, och det verkar som om kolonin inte finns kvar längre. Där var så många som 200 par år 2008... Några enstaka par finns kanske kvar i Öresundsområdet. Inga ringar, rätt skönt faktiskt.

Sälgskimmerfjäril igen

Ny lokal för sälgskimmerfjäril idag, lite lättare att komma nära. Men den flög direkt efter första skottet, fast jag hade kameran inställd på "ljudlös". Så här ser den ut på undersidan i alla fall.

Sälgskimmerfjäril

En underbar sommardag och en riktigt fin dag att kolla fjärilar, skulle det visa sig. Det började med att jag hittade en misstänkt fuks i ett fint parti med gamla ekar. Jag sprang efter den en stund och var rätt övertygad om att det rörde sig om en körsbärsfuks, min första på hemmaplan. Nu ville den såklart inte sitta stilla särskilt länge, utan försvann in bland träden. Istället dök en sälgskimmerfjäril upp, också den ny kommunart för mig. Båda arterna har setts vid något tillfälle tidigare. Medan jag fotade såg jag en orange fjäril komma flygande, och visst var det min fuks. Eller något annat exemplar, det verkade finnas 2 eller 3 av båda i området. Otroligt läckert att se dem segla omkring bland trädtopparna. Bilderna blev inte så roliga, men fjärilarna satt som närmast på 15 meters håll. 

Så var det frågan om fuksen, det ska ju egentligen bara kunna vara en körsbärsfuks. Men nu visar det sig att videfuksen har ett invasionsår med ett drygt tiotal obsar, de första sedan 1950-talet i Skåne! Det blev visst komplicerat helt plötsligt. Jag tycker väl ändå att teckningen ser bäst ut för körsbärsfuks med tydliga ljusa fläckar längs framkanten och ett smalt, distinkt svart streck längs sidan av framvingen. Kanske det inte går att avgöra om man inte ser benen (mörka hos körsbärs, ljusa hos vide). Jaja, ett par bredbrämade bastardsvärmare hamnade i kameran i alla fall.

Kartfjäril

The next generation.

Småtärna

Blev lite osäker på om det verkligen var en ung småtärna som jag såg för några dagar sen. Nu verkar här bara finnas vuxna fåglar. Det borde vara dags för ungfåglarna att dyka upp. Idag i alla fall årets första unga kentska tärna, kom flygande utifrån havet, kanske från Peberholm, där det ska finnas en koloni.

Skrattmås, 1K

Inte den vackraste dräkten, men bra kamouflage på tångbankarna.

Kråka, 1K

Koltrast

Äkta sommarvärme idag, läge att följa koltrastens exempel. Ändå några vadare i luften och kring stränderna: småspov, 5 storspovar, svartsnäppa, grönbena, skogssnäppa, 4 drillsnäppor osv. Alltid nåt att titta på. Försöker mest kolla hur det går med häckningarna annars. En 1K stenskvätta i förrgår var lite överraskande, jag känner inte till något revir i närheten. Kanske den hade flugit en bit ändå?

Flyttblomfluga

Kärrsnäppor

Ja, det är ju inte någon högsäsong precis, men ganska kul att följa vad som händer på hemmarundan. Det händer lite nytt varje dag. Bara enstaka vadare än så länge, men det börjar röra på sig så smått. Dagens två kärrsnäppor var ganska olika varandra, den ena mörkare brun och med lite grövre streckning på grå botten på bröstet och halsen. Den andra betydligt ljusare i grundfärgen, med finare mönster och framför allt en riktigt läckert rävröd ton på ryggen. Tydlig skillnad på näbbform också, den nedre har en betydligt smalare och spetsigare näbb, kanske en aning längre också. Litteraturen är inte helt enig, men nummer två verkar vara en typisk gammal hane. Den övre skulle möjligen kunna vara en hona, men den grå nacken i konstrast mot ryggen ska vara rätt för en hane. Honan brunare. Vackra båda två. 

Och så dök minsann två nya mindre strandpipare upp också, det var väl för väl att häckningen lyckades mitt bland all exploatering. De är ju kända för att hugga första bästa öppna yta med lite pölar, men byggaktiviteten häromkring borde skrämma bort de flesta.

Rödstjärt, 1K

En av tre nya rödstjärtar på tomten. Idag har även de första tärnungarna dykt upp, en fisktärna och en småtärna. Fisktärnorna häckar säkert i någon av dammarna, men var småtärnorna har sitt bo är fortfarande ett mysterium. Knappast på någon sandrevel längs kusten i alla fall, de brukar förstöras av hundar, badgäster och kitesurfare. Man ser ofta småtärnor födosöka i dammarna, men jag har aldrig misstänkt att de skulle ha något bo i "inlandet". Kanske de kommer en bit härifrån ändå, kanske Lundåkrabukten? De flyger ju fint efter bara några dagar.