Svarthuvad mås

Satt och jobbade med ett halvt öga utanför fönstret när en vitlysande mås kom seglande och stack ut bland skrattmåsarna. Och visst var det en svarthuvad mås! Måsen drog omgående norrut och tog höjd, så jag lyckades bara få en vettig bild. Man kan väl i alla fall ana de helvita vingarna, den kolsvarta huvan, den kraftiga näbben (lysande röd i kikaren!) och den allmänt kompaktare byggnaden jämfört med skratt- och fiskmåsarna. De svarta teckningarna på handpennorna, som visar att det är en 3K-fågel, var också tydliga på lite närmare håll. En gammal fågel hade ju varit snövit där också. Lommabukten är en av de bästa platserna för den svarthuvade, 1-5 individer har setts så gott som varje år sedan 1995, så jag har faktiskt haft en liten aning om den skulle kunna hamna på tomtlistan. Typiskt med 3K och adulta i april-maj och juvenila i september. Det kommer väl inte att dröja så länge innan arten häckar regelbundet i Skåne, har för mig att det finns några par i Danmark och Polen bland annat. För ett par år sen höll en fågel till bland skrattmåsarna i Krankesjön hela sommaren. Tomtkryss nummer 139.

Grågässlingar

...och fler gäss blir det. Under gårdagskvällens promenad sågs tre kullar med sammanlagt 15 ungar.

Skärfläcka

Grågås

Mina nya jobbarkompisar

Grågåsparet häckar i en liten dagvattendamm några tiotal meter bort från huset, tillsammans med rörhöns och sothöns, men av någon anledning tycker de bäst om att sova middag på en gräsmatta på andra sidan, så de måste passera nedanför mitt kontorsfönster på vägen dit och hem. Ser komiskt ut när de kommer traskande på den asfalterade gångstigen, men de har ju anpassat sig till stadslivet på ett helt makalöst sätt de senaste åren. När jag var liten var det en riktig vildmarksupplevelse att stöta på ett grågåspar. Nu häckar det nog 15-20 par i hembyn, i en miljö som närmast är att likna vid en storstadsförort. Gissar att bilisterna slänger fler svordomar än kärleksfulla blickar efter dem när de leder sina ungar över gatorna. Mest tomtskådning den senaste tiden, känns rätt skönt att byta perspektiv ibland. En förbiflygande tornfalk eller glada blir väldigt speciell. De första sångarna och svalorna känns lite mer i hjärtat. Och vid den här tiden passerar faktiskt ett ganska intressant sträck över Lommabukten och in över Skåne, med silvertärnor, svarttärnor, dvärgmåsar, någon enstaka labb, diverse änder och vadare. Sträcket brukar gå en bit norr om huset, och det mesta skyms av snabbväxande parkträd. De flesta av fåglarna flyger dessutom in tidigt på morgonen och ofta på hög höjd, så det är bara en liten bråkdel jag lyckas fånga in i kikaren. Bäst i år en flock på 80 storspovar och ett gäng med 13 silvertärnor. Ljungpipare och stjärtänder har också passerat, men det är väl först den kommande helgen som ser riktigt spännande ut.

Kungsfiskare

Mer närnatur från i går kväll - den här kungsfiskaren kom flygande längs ån och satte sig 50 meter från kyrkan. Solen hade precis gått ner, och ljuset räckte inte till mer än 1/10 sekund, fast jag drog upp ISO:n till 400. Efter en liten stund drog den sig inåt videbusken, förmodligen för att ta nattkvist. För några år sen häckade ett par i en rotvälta en liten bit bort, och de bodde då bara 25 meter från pungmesarna! Hoppas på något liknande i år.

Jorduggla

Det verkar inte bli någon ordning på min vår, så det blir nog mest närnära natur de kommande månaderna. Inget fel med det, det är ju en stor del av charmen att det går att uppleva saker även på hårt exploaterade platser. Pungmesen, till exempel, bor bara ett par hundra meter från en ny McDonald's som öppnar i dagarna. Och i morse en märklig obs - en jorduggla som spänstigt sträckte över huset när jag njöt av morgonteet. Kopplade inte alls till en början, såg ut som en gigantisk fladdermus med sina djupa, tvekande vingslag. Men när allt föll på plats var det ju inte några konstigheter. Jag såg en jorduggla i området för ett tiotal år sen, med då fanns här rätt mycket skräpmark som nu är bebyggd. Så dagens obs kändes riktigt oväntad. Tomtart nummer 138.

Pungmes

Hälsade på hos pungmesen idag, han var i full gång med att bygga. Det har setts en hona och en hane till i närheten, så det byggs nog på andra ställen också. Det är ju ett väldigt karakteristiskt bo, och fåglarna är inte särskilt skygga heller, men när löven väl slagit ut är det ändå inte så lätt att hitta dem. Årets bygge hänger några decimeter under resterna av fjolårets. Det är nog fjärde eller femte året i rad i samma buske.

Vitögd dykand

Det blev ett litet drag igår, får väl vara ok om det går att cykla. Under 40 minuter stod jag med några andra och kollade på ett par suddiga mörka skepnader inne i vassen, som enligt uppgift skulle vara vitögda dykänder. Kändes lite sådär att behöva cykla hem efter att ha sett typ 3 % av fåglarna, men när det började skymma simmade de ut och visade sig fint. Otroligt läckra nyanser i konjak och kastanj. Ljuset räckte bara till ett "dogme"-foto, men man ser i alla fall de bästa karaktärerna - knallvit akter, jättevita vingband. Märkligt att den ska behöva vara så sällsynt, häckar nu inte så långt från Östersjökusten i Polen.

Mörk jordhumla

Spridda obsar den senaste veckan - en rekordtidig mindre strandpipare, en morkulla bland husen i skymningen (sällsynt på sträck), och såklart en del härliga gransångare, skärfläckor, bruna kärrhökar och sånt som hör till. Värmen försvann, och den enda insekten jag hittade när det blev läge att leta var den här trötta jordhumlan. Detta verkar vara standardarten häromkring, och nästan den enda som flyger så här tidigt. Den ljusa kusinen verkar mer vara en sommarart.  Härliga djur, men grymt svåra att artbestämma.