onsdag 30 juni 2010

Dyngslamfluga


Fortsätter på ögon-temat, dessa läckra gluggar tillhör en dyngslamfluga (Eristalinus sepulchralis).

Spjutflickslända


En annan av de kluriga flicksländorna som jag inte hittat förrän idag. Det hade varit roligt med ett riktigt typiskt exemplar, men tillräckligt mycket talar för spjutflickslända (Coenagrion hastulatum), tycker jag. Teckningen på bakkroppen kan variera en del, och även om spjutteckningarna på 2:a och 3:e segmentet kunde varit tydligare, och sidostrecket på S2 saknas, är det svårt att hitta någon annan kandidat. Ögat är grönaktigt, den smala ljusa kanten på halsskölden och breda ljusa halsringen verkar också OK. Det är väl ljus lyrflickslända som kommer närmast annars. En kul detalj som jag inte tänkt på tidigare är att vingarna når till det sjunde segmentet av bakkroppen. På de båda lyrflicksländorna och större kustflickslända räcker de i regel bara till det sjätte, de har alltså förhållandevis längre bakkropp. Detta ser faktiskt ut att gälla överlag, men jag har inte studerat allt för många bilder. Kanske det ändå kan vara en indikation när man hittar svåra individer.

Större ängstrollslända




Här är en riktig rysare - artbestämning av ängstrollsländor. De är inte så många, de går att dela in i smågrupper, men några artpar är närapå hopplösa. Idag på morgonen flög ett tiotal omkring lite förvirrade av sennattens regnskur, kanske. De gick i alla fall att komma riktigt nära. De ljusa strecken på benen reducerar antalet möjliga arter till två - större ängstrollslända (Sympetrum striolatum) eller tegelröd ängstrollslända (S. vulgatum). Den bästa karaktären i närbild är den svarta teckningen längs ögats framkant. Hos den större sträcker sig denna inte nedanför skiljelinjen mellan den bruna och den gröna delen av ögat. Detta ser ju bra ut på den översta bilden, om man bortser från de små sotiga "mustascherna", vilket jag tror är OK, det viktiga är den riktigt kolsvarta teckningen. På den andra bilden, som visar en annan individ, syns detta tydligare. Teckningen på sidan av mellankroppen ska också skilja sig, hos större är de gula fälten tydligt åtskilda av svarta linjer, medan de hos de tegelröda tenderar att växa ihop. Jag tror att dessa är större, men för att vara riktigt säker är man hänvisad till genitaliestudier, och det får vänta... På nedre bilden har den fått nån sorts frispel och försöker gömma sig upp och ner under ett grässtrå.

tisdag 29 juni 2010

Fönsterblomfluga


En av de pråligaste blomflugorna, kan bli nära två cm lång. Går att hitta lite varstans, gillar soliga trädgårdar och gläntor.

måndag 28 juni 2010

Hagtornsfjäril



Hagtornsfjärilen (Aporia crataegi) tillhör de fjärilsarter som minskat sin utbredning under de senaste årtiondena. I Skåne finns de mest kvar fåtaligt i de inre och östra delarna, men det verkar som om de kan vara på väg tillbaka igen tack vare de gynnsamma somrarna på senare tid. Runt Vomb finns fina marker, och jag letade lite särskilt efter den idag. Roligt nog hittade jag två olika individer, det är dock samma exemplar på båda bilderna. Imponerande stor, fin och elegant i flykten, man hajar verkligen till när den kommer flygande.

söndag 27 juni 2010

Dammott


Ett väldigt vackert litet mott, Nymphula nitidulata, som krävde några minuters tålamod. De har den ofta irriterande vanan att sätta sig på undersidan av löv, och hamnar då gärna i skugga. "China-mark" på engelska, efter teckningen som sägs likna krumelurerna på undersidan av vissa sorters porslin.

Bärnstenssnäcka


...med fripassagerare.

Flodflickslända



Promenad längs Kävlingeån denna underbart friska sommarmorgon, lite med tanke på att det kanske skulle kunna gå att hitta en flodflickslända (Platycnemis pennipes). Och visst gick det bra, utan några större ansträngningar. Trivs vid långsamt rinnande vatten, så biotopen är väl optimal där. Distinkt med sin ljusblå färg och smala svarta band på bakkroppen, skilde sig väl från Coenagrion-arterna. De ljusa benen bidrog till det speciella helhetsintrycket. På bilderna ses några för arten unika detaljer - dubbla sidolinjer på mellankroppen, utplattade skenben.

lördag 26 juni 2010

Ljus jordhumla


Hanarna av denna art (Bombus lucorum) är väldigt distinkta med sin citrongula nos och framkropp. Honorna är värre, mer lika mörk jordhumla (B. terrestris). Detta är bara den andra ljusa jag ser i år, men de verkar gilla värme, så de är nog på gång. De mörka dominerar helt under våren, och är ofta den vanligaste humlan överhuvudtaget då.

fredag 25 juni 2010

Melieria


Lagom till semestern blev det i alla fall nästan högsommarvarmt. Hemmapromenaden som brukar ta en knapp timme tog nästan tre. Hittade bl.a. två nya blomflugor. Ändå är det väldigt ont om dagfjärilar, bara ett par ängssmygare idag. Kanske de vaknar till liv i värmen. Många roliga flugor, men som vanligt finns det i så gott som alla fall minst några stycken extremt lika arter. Detta bör vara en Melieria crassipennis, med ledning av foton på nätet.

Kommentar 2018-03-17: Det är nog istället en Melieria omissa (det mellersta vingbandet är brutet).

onsdag 23 juni 2010

Dödskallefluga


En stor, maffig blomfluga som brummar rejält när den flyger förbi. Just denna har kanske inte det tydligaste skallgrinet, men den är väldigt distinkt ändå. Sitter gärna så här och solar sig på ett löv.

tisdag 22 juni 2010

Strimlus


Ännu en favorit. Snäll och lättfotad också.

söndag 20 juni 2010

Skorpionslända


Bra med jobb, dumt med två samtidigt. I alla fall nu på sommaren. Men från och med idag är kvällarna lediga i alla fall. Kort promenad runt en liten damm och bäck, en skorpionslända poserade villigt. En grön sköldbagge smälte in i grönskan. Och en tjusig kungstrollslända patrullerade, utom fotohåll.

onsdag 16 juni 2010

Gökbi


Kommentar 2018-03-17: Sannolikt trädgårdsgökbi, Nomada ruficornis.

söndag 13 juni 2010

Nephrotoma

Samma runda som igår, ungefär samma utfall, men en helt ny uppsättning av arter. Det känns som man kan hitta nya arter i varje buske. Tyvärr lite sämre ljus och många av bilderna blev suddiga. Denna vackra harkrank satt i alla fall bra till. Det är sannolikt en Nephrotoma flavescens, men det finns ett tjugotal arter att ta hänsyn till i det släktet. Lite skillnad mot de tråkbruna som brukar flyga runt i sovrummet på sommarkvällarna.

Bandad skogsblomfluga


Den här bandade skogsblomflugan (Dasysyrphus albostriatus) liknar lite en getingfluga i miniatyr med sina vita streck på mellankroppen. Teckningen på bakkroppen och de svarta fläckarna på vingarna gör dock att den är väldigt distinkt och lätt att identifiera. Också en migrerande art.

lördag 12 juni 2010

Lövgetingbock


Från förra året minns jag bäst en getingspindel som jag hittade nätspinnande i ett bestånd av oxtunga. I år får denna lövgetingbock (Clytus arietis) bära favoritskapet än så länge. Fantastiskt charmig och läckert tecknad. Och det gör ju inget att den ska vara relativt vanlig på sina håll i södra Sverige.

Blåbandad jungfruslända



Större kardinalbagge



Trots kulingstötar i byarna och elaka störtskurar kom jag hem med nästan 150 bilder efter middagspromenaden. Rikedomen i naturen är helt enkelt enastående och makalös just nu. Bara man hittar lä och lite sol vimlar det av roliga småkryp. En nässelhög lönar sig alltid att leta igenom, liksom blommande slån och hagtorn. Den större kardinalbaggen (Pyrochroa coccinea) var en av de första insekterna jag fotade överhuvud taget, och därför en favorit. Den röda färgen är helt speciell, omöjlig att fånga på bild. Helst ska baggen sitta i lite växlande solljus och skugga för bästa effekt. Årets första flyttblomflugor (Episyrphus balteatus) är på plats, det ska bli kul att se om de blir lika talrika som i fjor. Imponerande att de faktiskt flugit hit från Sydeuropa.

Humlemott


Ett humlemott (Aphomia sociella) skulade för regnet vid ytterdörren. Gillar de rostiga och mossiga tonerna.

torsdag 10 juni 2010

Brospindel


Många liknande arter, men jag tror att det ljusa V:et på framkroppen är typisk för brospindeln (Larinioides sclopetarius). Från 8/6.

onsdag 9 juni 2010

Seioptera vibrans


Regn igen, så jag får väl leva på den sköna gårdagskvällen lite till - en trevlig fluga, Seioptera vibrans, som jag inte vet riktigt var den hör hemma.

tisdag 8 juni 2010

Tidig dammblomfluga


Kvällspromenaden gav en ny art, tidig dammblomfluga (Anasimyia interpuncta), som visade sig vara stillsam och fotovänlig. Det finns fyra liknande arter, men teckningen på bakkroppen ger god vägledning. Den här arten har en bred svart framkant på tergit 4, så att teckningen liknar ett liggande "H". Tror inte att de är så ovanliga egentligen, men jag har bara sett en Anasimyia tidigare. Av den här typen med randig rygg är det oftast de stora och pråliga Helophilus-arterna man ser.

Större rödögonflickslända


Så dök en hane större rödögonflickslända (Erythromma najas) upp i alla fall, betydligt lättare att identifiera än honan. Men helt solkart är det inte, det finns en mindre art som jag har hittat på samma lokal tidigare år. Det bästa kännetecknet är teckningen på änden av bakkroppen. Den mindre flyger också en månad senare, med en topp i slutet av juli. Det tidigaste fyndet någonsin är faktiskt 13 juni, så nu och någon vecka framåt är rödögon med stor sannolikhet större.

söndag 6 juni 2010

Fältblomvecklare


Av någon anledning har jag haft lite flyt med olika småfjärilar de senaste dagarna. De är bara en aning svåra att fota när de gömmer sig i gräset. Det gäller att ha tålamod. Likadant när de ska artbestämmas, det är en riktigt snårig djungel. På bilden en fältblomvecklare (Aethes smeathmanniana), som jag tyckte hade fina färger, och det finns inga riktigt liknande arter, vad jag vet. Mott och vecklare brukar inte flyga iväg så långt, som tur är, så man kan låta dem lyfta och landa några gånger innan man försöker smyga sig riktigt nära.

Kommentar 2018-03-07: Den här hette tidigare allmän korgblomvecklare.

Vanlig bärfis


Den vanliga bärfisen (Dolycoris baccarum) är egentligen förtjänt av ett vackrare namn.

lördag 5 juni 2010

Brun sandjägare


Två obsar var särskilt kul denna varma, härliga morgon. Av hela fyra sjungande sommargyllingar valde en lysande hane att ta en lång flygtur i perfekt solljus. Ovanligt att se dem mer än ett par sekunder. Och så denna filur, en brun sandjägare (Cicindela hybrida) som inte såg så mycket ut för världen när den flög runt över sin grusväg, men som var desto fräckare i närbild.

Hemipenthes morio



Till skillnad från andra svävflugor hade denna Hemipenthes morio ingen överskottsenergi, utan satt lugnt och vilade på ett syrenblad. Bra, för den här har jag letat speciellt efter, och den var precis så fräck som jag trodde. Svävflugor är coola! Det finns en art till i släktet, med vita teckningar på kroppen. Syrenbuskarna är optimalt bedövande just nu, och bjuder på underhållning utan slut. Det är liksom bara att stå och vänta. Men jag har fortfarande inget flyt med trollsländorna, hittar nästan bara en massa outfärgade exemplar. Denna är väl dock helt utfärgad, en hona större rödögonflickslända (Erythromma najas). Bästa kännetecknet är nog att den saknar ljusa fläckar på ovansidan av huvudet. Men jag är inte riktigt säker, det hade varit lättare med en hane. Lite oväntat att hitta i en syrenbuske, kanske.

fredag 4 juni 2010

Thaumatomyia notata


Kör vidare på mikrotemat, denna vackra fluga är vanlig i trädgården, men inte så lätt att hitta ändå, bara 3 mm lång.

torsdag 3 juni 2010

Gräshakmal


Den här blev en utmaning att bestämma, det finns några hundra mikromalar som är hur kluriga som helst, även om de ofta är väl så fint och distinkt tecknade som de stora kusinerna. Ett gäng går att bestämma med hjälp av minorna som larverna gör i de olika värdväxternas blad. I närheten fanns en mina i ett kaprifollöv, så jag trodde såklart att detta skulle vara en kaprifol...nånting. Men det visade sig vara en gräshakmal (Glyphipterix simpliciella), vars larv lever på hundäxing. Den är bara 3-4 mm lång, bilden är starkt förstorad.

onsdag 2 juni 2010

Ollonborre


Jag brukar inte ingripa i naturens små dramer, men idag tyckte jag verkligen synd om den här ollonborren (Melolontha melolontha). En myra hade bitit sig fast i antennen, en annan i bakbenet. Den store var märkbart irriterad och försökte ideligen slå bort angriparna. Till sist försökte jag peta bort myrorna med en pinne, men borren flög iväg och jag fick aldrig veta dess öde. Annars är mitt förhållande till ollonborrarna en aning ambivalent. Enda gången jag verkligen behövt fly in i bilen var när jag besökte en ekskog sent en sommarkväll och det började dunsa bumlingar i huvudet.

tisdag 1 juni 2010